Glasögonfri

Jag har tänkt lite på hur mycket folk stressar om att ha ett bra jobb, bra utbildning och i slutändan tjäna en massa pengar för att bli lycklig(?). Det är väl egentligen inte pengarna och framgången man blir lycklig av... För i slutändan, när man ligger på sin dödsbädd, kommer man inte tänka tillbaka på alla pengar man tjänat ihop eller hur mycket man har kunnat köpa för alla sina pengar. Det är ju trots allt personerna och kärleken som man haft runt sig under livet som man kommer uppskatta.

Att nå framgång ger en tillfredställelse för stunden men det är ju inte det man kan indentifiera sitt liv med. Att nå högsta vinsten är inte det viktigaste om man inte kan ta uppskatta resan dit. Allt för ofta är skyndar jag mig för att klara mig i mål och tänker inte efter vad som händer under tiden. Det är så ofta man missar alla bra saker som händer. Små framsteg som kan ge tillfredställelse. Eller bara snälla ord från människor kring mig.

Oj, det  här blev djupt... På morgonkvisten... Lördag morgon... Nog ganska röriga funderingar dessutom!